Charles Darwin föddes 1809 nära gränsen till Wales i en av landets ledande vetenskapliga och litterära familjer. Klimatet för Darwins framtida arbete kan möjligtvis redan spåras i hans uppväxt: Både Darwins far och farfar var läkare och familjen hade en tradition av att befinna sig på den liberala sidan av politiken med sympati för framsteg, öppenhet osv. Som ung intresserar sig Darwin redan då för naturen och naturvetenskaperna. Han kommer sedan att ge upp sina studier i medicin vid Edinburghs Universitet och studera naturvetenskap vid Cambridge och dess teologiska fakultet. En av hans mentorer, botanikern John Stevens Henslow, kommer härifrån att förespråka Darwins deltagande på en världsfärd på HMS Beagle. De observationer som Darwin kommer att göra under denna färd bildar några av de första avstampen för Darwins framtida teoribildning som finner sin kulimering i Darwins 1859 publikation ”On the origin of species by means of natural selection” (Sverker, Sörlin; 2004).
The origin of species består av ett antal teser som Darwin belägger främst med sina egna observationer och experiment men även tankar och observationer som andra har gjort före honom. Präglande för Darwins text är tanken om evolutionen i sig som manifesteras i arternas föränderlighet. Denna föränderlighet använder Darwin för att bygga på tesen att levande har någon form av gemensam härkomst men att det genom Darwins doktrin av naturligt urval över tid bildats olika arter. Denna förändring sker endast gradvis och i små etapper och resultatet blir en pågående utveckling av variationer inom arter som över tid förmå att bli till egna arter. Som medel för denna utveckling återfinns Darwins egen tolkning av det naturliga urvalet liksom omvärldens inverkan på arter. Darwin utgår nästan uteslutande från växter och djur men håller för det mesta människan ut ur texten.
Verket återger Darwins evolutionslära, tanken att naturen utvecklas naturligt utifrån sitt eget system och präglande för hans system är hur olika variationer av arter inom djur/växtlivet evolverat utifrån en samma ras. Enkla observationer av duvor visar att väldigt olika variationer härstamma från en och samma ursprung, liksom att vete, en växt som människan har odlat i årtusenden, än idag visar på nya variationer. Även i naturen sker denna sorts evolvering, men på något andra premisser. Darwins egen tolkning av Herbert Spencers ”survival of the fittest” betyder för honom kampen om överlevnaden av en art. För Darwin står förmågan att föra sin art vidare som central i kampen om överlevnad (Sverker, Sörlin; 2004). Det är denna kamp som speglas i att det exempelvis inom ett geografiskt område oftast råder ordningen att arterna av det största släktet variera mer än arterna av en mindre släkt. Det är de arterna och släktena som är som mest välmående som visar på det största antalet variationer. Dessa menar Darwin kommer i framtiden att förvandlas till en ny art som potentiellt genom sina arvtagare blir en ännu mera anpassad och dominerande respektive välmående art då denna art hittills haft bäst förmåga att vidareföra sin art. Darwin lägger här både vikt på biologiska liksom geografiska omständigheter. Omvärlden må inverka på en arts framtida bestånd genom att en dålig tillgång till näring må biologiskt ha en negativ inverkan på artens förmåga att fortplanta sig eller att avkomlingarna inte kan försörjas. Kampen om tillvaron innebär även en anpassning av arten gentemot omvärlden och andra arter och Darwin nämner här bland annat samspelet mellan blommor och insekter som var för sig är anpassade till varandra beroende på vilka plantor som kan besökas och vilka som ska befruktas.
En till faktor i kampen om tillvaron är för Darwin valet av partner för fortplantning som i sin funktion av överöfring och blandning av gener blir utslagsgivande på formen av en framtida art liksom dess förmåga att överleva och återigen fortplanta sig.
Det är denna progressiva och gradvisa utveckling från en art till en annan som för Darwin representerar världens framgång, hans evolutionslära. Som Sverker och Sörlin påpekar så var dock evolutionstanken inget nytt för Darwins tid, vad Darwin gjorde var att skapa ett system som visade en sammanhängande logik.
På det metafysiska planet har tanken om utveckling funnits sedan Heraklitos och inte minst Hegel hade endast några år innan Darwins födelse presenterat historien som en pågående utveckling framåt vilken manifesterades i den fysiska världen. Inte minst därför skrev Nietzsche att ”utan Hegel ingen Darwin” (Sverker, Sörlin; 2004, Nietzsche; 2000, Nietzche; 1977). Metafysiskt, men även fysiskt låg utvecklingstanken redan i Darwins omgivning. Russell Wallace var en av Darwins partner som på sitt håll hade nått liknande resultat som Darwin. Men även tidigare hade bland annat William Paley undrat om orsaken till naturens ordning, Jean-Baptiste de Lamarck funderat runt en biologisk utvecklingslära, Alexander von Humboldt visat på att växter anpassar sig till platsen och Charles Lyell påpekat att förändring är en långsam process samtidigt som hans kollegor uppskattade världens ålder att vara tillräcklig hög för en långvarig utveckling (Sverker, Sörlin; 2004). Det var därför inte iden av evolution som var präglande för Darwins text utan en förklaring för varför evolution förekom och varför den gjorde det av naturliga skäl. Darwin kan på så sätt, i en Hegeliansk tradition, ses som en kulminering av olika sammanflytande tanketraditioner som här för första gången manifesteras i ett samlat verk som vidare beläggs med en utförlig empiri (Sverker, Sörlin; 2004).
Darwin visade att världen och dess natur utgör ett eget system som fungerar utan behovet av ingripandet av en övervärldslig kraft. Att människan inte direkt nämns i Origin of species väcker misstanken att Darwin kanske undvek den direkta parallellen mellan människan och djur och växtriket på grund av hans förståelse för de konsekvenser som hans och samtidens tankar skulle ha för världen. Jag vill här nämna två historiska paralleller, en fysisk och en metafysisk. Inom det fysiska så öppnade förståelsen för naturens verkan för en ny syn på hur människan skulle ses som en fysisk varelse. Under kommande tid blev människokroppen i alla sina funktioner föremål för en väldig utforskning och nyfikenhet inom nya områden som näringsfysiologi, förlossningsteknologi, medicin och kirurgi, kemi, fysik, osv.(Hirdman; 2000). Fast Darwin inte kände till bioteknisk forskning så talar han ändå om biologiskt arvliga egenskaper som blandas med egenskaperna av andra variationer och därmed skapar en säregen variation. DNA forskningen, som kan sägas fått sitt yttersta startskott i 1953 då James Watson och Francis Crick upptäckte strukturen av DNA, befattar sig just med vad Darwin här beskriver, inneboende säregna variationer av gener som kan, men inte måste, ärvas vidare till följande generation och därmed potentiellt skapar variationer i arten (Sverker, Sörlin: 2004 II). Den nya människosynen hade dock även en mörk sida och människan, så bunden av naturen, betraktades ofta med misstänksamhet (Sverker, Sörlin; 2004). Nära tillhands ligger uppfattningen av människans formbarhet, en utgångspunkt för bland annat den framtida eugeniken och inte minst rasbiologin har en gemensam nämnare med Darwins teorier i undersöka och kartlägga, främja och åtgärda människliga variationer (Runeby; 2002, Sverker, Sörlin; 2004 II). Närmare in på vår tid så kan vi utifrån Foucault ifrågasätta om detta tankesätt verkligen har upphört idag och inte endast manifesterats i andra sorters kontrollmekanismer (Foucault; 2007).
På det metafysiska planet var Darwins verk som tidigare nämnts en av de händelser som på ett viktigt sätt präglade tiden där världen och människan höll på att kopplas bort från inverkan av gud och religion. Gud slutade att existera som en avgörande faktor i människors världsbild och förlusten av denna kraft av moralen öppnade möjligheter som tidigare varit stängda. Sartre beskrev senare möjligheten men även problemet med att Gud hade dött med att det nu inte återfanns några riktlinjer men inte heller några ursäkter eller rättfärdigande för vårt uppförande (Nietzsche; 2000, Sartre; 1986). Men även här fanns det en mörk sida. Bland människorna utbreddes en rotlöshet som i upplösning av det gamla var tvungen att hitta en ny position i världen, som i framtiden skulle präglas av industrialisering, teknologisering och urbanisering (Hirdman; 2000). Gud hade lämnat ett tomrum som det nu gällde att stoppa och bland annat Nietzsche visade tidigt på tendensen att vetenskapen skulle ta inta detta tomrum, med risken att vetenskapsmännen blev de nya prästerna (Nietzsche; 2000).
Referenser:
Foucault, Michel – Madness and Civilization – Routledge, Oxon 2007
Sverker, Sörlin – Världens ordning – 2004
Sverker, Sörlin – Mörkret i människan – 2004 II
Nietzsche, Friedrich – Die fröhliche Wissenschaft – Philip Reclam jum. Stuttgart, Tyskland 2000
Nietzsche, Friedrich – Nachgelassene Fragmente Juli 1882 bis Winter 1883-1884 – Walter de Gruyter, Berlin 1977
Sartre, Jean-Paul – Existentialismen är en humanism – Askelin & Hägglund Förlag, Stockholm 1986
Hirdman, Yvonne – Att lägga livet till rätta – Carlsson Bokförlag, Makedonien 2000
Runeby, Nils – Framstegets arvtagare – Natur och Kultur, Stockholm 2002
aletheslogos 