Att vara, eller vara svensk

Nationaldagen är en god anledning till att reflektera över ett tema som jag hittills funnit mer frågor än svar på: svenskhet och dess förhållande till nya svenskar. Jag är osäker om det ens går att ställa en konkret fråga till temat, vid sidan av de många intellektuella uppgifterna har dessa frågor debatterats och kommenterats så mycket att en gigantisk last av tolkningar, känslor och begrepp har samlats kring problematiken. Inte sällan är känslorna till dessa frågor starka vilket ofta försvårar för en nyanserad debatt.

Inte desto torts finns det några återkommande punkter som på ett outforskad sätt beskriver problematiken kring Sveriges nationella identitet med hänsyn till samtidens ökande segregering av nya svenskar.

Jag hade under dagen försökt att återkalla de många tankar om detta tema jag under åren samlat både på papper och i huvudet. En ansats att börja med gav dagens artilel i DN skriven av Jasenko Selimović. På ett överskådligt och ärligt sätt presenterar författaren några av de många fel som de senaste årtionden av migrations- och integrationspolitik präglats av. Tacksam måste man vara författaren för att hitta både perspektiv som tar steget bort från standardfraserna av rasism eller socioekonomiska förklaringar, liksom att ett perspektiv hittas som i lika stor mån lägger ansvaret för framtiden i fleras händer.

Så viktigt som exempelvis återvändandebidraget må har varit för synen på invandrarna och deras syn på sig själva är det dock ett specifikt perspektiv som författaren tar upp som ger ansats till en problematik som oftast är helt obefintlig i dagens debatt. Författaren beskriver mötet med en ny amerikan som, fast han kommer från Afghanistan, känner sig och ser sig om amerikan. Som kontrast nämns en svensk invandrare som absolut inte ser sig som svensk. Nu är detta grova förenklingar med hur många som helst tänkbara bias. Men det finns faktiskt en skillnad mellan USA och Sverige vad det gäller nationell identifiering. USA:s nationella identitet relaterar i en högre grad till värderingar och idéer än till härkomst, en logisk följd av USA som ett invandringsland där det enda som man hade gemensam var viljan att skapa något nytt. Ett annat bra exempel är den preussiska staten. Preussen var under långa perioder ett av de mest toleranta länder i Europa, vilket liksom USA kan härledas från landets behov av arbetskraft och kunskap. Vad som la till grund för en preussisk identitet var hädanefter inte att bli född som en preusse, utan att vara preusse innebar att man levde efter vissa dygder liksom pålitlighet, pliktkänsla, punktlighet, osv. Vad som kännetecknar en identitet som bygger på värden är att den i en högre grad är inkluderande, vem som helst kan aspirera till dessa ideal och därmed bli amerikan, eller preusse.
Det finns ett problem, som dock kanske inte verkligen är ett problem, och det är att man faktiskt inte behöver vara amerikan för att idealisera hårt arbete, man behöver inte vara preusse för att vara punktlig. Vad är då meningen med dessa kategorier?

I motsats till den värde-baserade identiteten som vi hittar i USA och Preussen står identiteten som är bunden till härkomst. Härkomst kan betyda många saker, förr menade man främst ens biologiska härkomst, alltså ras, medan idag härkomst främst definieras utifrån de psykologiska beteendemönsterna som tillskrivs människans kulturella och sociala härkomst. Det är utifrån härkomst som vår identitet definieras. Även här en grov förenkling kan vi ändå konstatera att om din härkomst determinerar vem du är så blir det jävligt svårt att bli till något som du inte härstammar av. Du kan kanske efterlikna vissa saker, men helt detsamma blir du inte.

Jasenko Selimović tar visserligen upp detta och tar bland annat upp både tron på att invandrare vill tillbaka till hemlandet liksom paradoxen i att emigrerade invandrare inte längre känner sig hemma när de återvänder. Författaren går inte hela vägen med resonemanget, skrapar endast på ytan av något som alltför sällan tas upp i debatt och forskning. Den som ser igenom Malmö stads integrationsplan och liknande åtgärder kan lätt fastställa en ytterst beklämmande tendens. I den mån som statens styrdokument säger något om vår samtida världsbild drar jag följande slutsats: det finns en grundtanke som underligger vår förståelse av invandrare, svenskar, och människor överlag, och detta är tanken om den determinerande inverkan av kulturell och biologisk härkomst på individen. Det är deras härkomst som gör svensken till svensk och invandraren till invandrare, en självuppfyllande profetia då det är detta tankesätt som nyanlände svenskar först får möta och den bild som präglar institutionerna de samlas under. Skillnaden mellan svenskens och invandrarens härkomst ligger i att invandraren måste tränas i att bli mera som oss eller beläggas med sanktioner, samtidigt som de som anses besitta en svensk eller europeisk härkomst uppmuntras till att ta åt sig så mycket av resten av världen som möjlig, de har redan den goda grunden, man kan förlita sig på dem, det krävs ingen uppsyn eller utbildning.

Denna determinerande syn genomsyrar vardagen på sätt vi förmodligen inte är medvetna om. Vem minns det mångkulturella året (det känns som om det året pågår än idag)? Vad är det för nytta som bruka förknippas med invandrare? Jo just det, den kulturella mångfalden. Annorlundaskap. Det sorgliga är att denna mångfald förblir i formen av matlagning och dans. Invandrarföreningar får inte fattas på Malmöfestivalen, det är ju så mycket mer kryddigt än vår tråkiga svenska kultur (och återigen, samma tankesätt). När det gäller vårt sätt att leva finns detdock föga intresse att ta åt sig något utifrån. På samma sätt har mångfaldsidén som ett sätt för företag att lösa problem på olika sätt också stannat av, det slösade potential som en blandad befolkning verkligen medför.

Svårigheten som jag ser det ligger främst i oförmågan att se förbi de egenskaper som vi lärt oss observera hos andra: hudfärg, kläder, språk, osv., liksom den betydelse dessa har för oss. Om man är rasist eller vänsterliberal, jag tvivlar i båda fallen på att man kan se förbi en afrikan som just en afrikan. De må ha olika värderingar gällande afrikanen, men den grundläggande synen är densamma. Skillnaden mellan vänsterpartier och SD är faktiskt att SD ser blatten som något negativt om denna inte inskränks, medan vänsterpartisterna ser blatten som en tillgång, samtidigt som denna funkar bra för en föråldrad retorik. Men båda behöver blatten, som blatte. Båda bejakar blatten. Värderingen är en annan, men världsbilden är densamma.

När Jasenko Selimović diskuterar möjligheten av en ny identitet är det denna dimension som fattas, en  svensk identitet syns därför svår att förverkliga om den ska uppfylla de mål av social gemenskap som författaren strävar efter. Det exkluderande finns med i strukturen. Det går inte att bygga hus på dåliga fundament. En identitet som bygger på härkomst är i sig exkluderande och ser inte heller till variationer. Bara för att man är född svensk betyder det inte att man är demokratiskt sinnad. En identitet som bygger på härkomst kan inte heller berika samhället på de sätt som retoriker gärna vill framställa det som när de försvarar det mångkulturella samhället. Det enda sättet som invandrare kan berika vårt samhälle utöver mat och dans är genom förmågan som uppstår när människor med olika infallsvinklar ska arbeta ihop, mångfalden av problemlösningar och idéer härstammar dock inte från afrikanen om afrikan utan från människan som individ som är mycket mer än en afrikan. Vill vi bruka våra medborgares potential, vill vi få våra medborgare att känna sig som en del av detta samhälle, måste vi först bli av med vår platonska världsbild och förgiftade begrepp som mångkultur.

Om vi kan koppla bort härkomst från svensk identitet öppnas möjligheten för ett nytt fundament vilket jag tidigare propagerat för borde bygga på värderingar som är igenkännbara för våra medmänniskor. Problemet är om inte begreppet svensk blir överflödig om det bygger på ideal som vem som helst kan sträva efter utan att behöva känna sig svensk? Ett annat problem ligger i frågan vems värderingar det är vi talar om?

Det finns idag två tendenser som jag ser som farliga för det senare problemet. Å ena sidan finns det en beträktlig skara som kan sammanfattas som värderelativister vilka av olika skäl hävdar att inget perspektiv är överlägset något annat. Jag tvivlar på att detta är ett perspektiv som någon verkligen tror på, inte minst ställs den sokratiska frågan om denna relativism inte då också är lika osann som alla andra perspektiv? Hur man än svarar funkar slutledningen inte och min förmodan är att denna relativism är mer av ett retoriskt verktyg för människor som sover med Marx under kudden.
Den andra tendensen är att ideologi i alla tider haft en stark förmåga att forma värden. Ett grovt exempel: i en demokrati som vi föreställer oss den har varje individ rätten till att tycka som hon vill och uttrycka hennes ståndpunkt. Även om du är en idiot och vad du tycker är lika idiotiskt, det är din rätt att tycka så. Jag har svårt att se att det är en ståndpunkt som intas när det kommer till kritan, det är en fin retorik men råkar du vara igenkännbar som nationalist eller nazist, elitist, pro-amerikan, israel-supporter, invandringskritisk, mm. så verka denna rätt till fritt tänkande inte gälla för dig. En motbild ger bl.a. Hollands drogpolitik. Jag minns väldigt starkt en intervju förd med en äldre dam i Holland. Nej hon tyckte inte om droger och tyckte inte att det är något man ska syssla med, men, och detta är det viktiga, i Holland har mwn länge kämpat för att individen ska få bestämma själv över vad hon gör av sitt liv och kropp och detta värde ställde denna damen över allt annat. Ska en identitet som baseras på värderingar vara möjlig måste vi både ha staken att säga att vi står för något liksom vara konsekvent. Debatt måste alltid finnas, självklart, men skulle du vilja identifiera dig med en veklig lögnare?

Det andra problemet rör svenskheten som en container för värderingar, behövs en sådan container ens om dessa värderingar kan uppnås utan att känna sig svensk? Svaret är både ja och nej. Å ena sidan är idealet som jag ser det egentligen ett människosläkte som inte ser sig som något annat än ett varande som lever i olika kontext. Å andra sidan är vårt kategoriska tänkande så djupt rotad, särskilt i västvärlden, att ett sådant liv utan kategorier kanske inte är möjlig. Man måste bara minnas att vi frivilligt tillskriver oss en identitet, jag är så och så, jag är en viss entitet. Mellanvägen jag därför föreslår kan beskrivas som en kosmopolit utan de kulturspecifika inslagen. Att se individer som individer och låta dessa aspirera till vissa värden som kan kännas igen i en viss container av identitet, men som inte blir definierande för individen. En syn på individer som komplexa varelser som är ett annat varande från situation till situation. Att bygga mot ett samhälle där jag kan relatera till en svensk identitet i min strävan mot ödmjukhet och lika behandling, där jag kan känna mig som preusse i min pliktkänsla och punktlighet, som amerikan i min frihetstanke. Visserligen, dessa kategorier kan ha ett väldigt annat innehåll för olika individer, ett steg mot flytande och öppna kategorier erbjuder dock samtidigt möjligheten till att bejaka tingens komplexa väsen, återigen ett steg bort från en platonsk essens. Inkludering istället för exkludering.

Det är åt detta håll som utvecklingen måste gå. Jag är själv skeptisk till tre aspekter av mitt utlägg, att de värden som vi skulle proklamera riskera att vara produkt av vårt samhälles arkeologi/genealogi, att kritiken mot kategorier kvarstår fast i en kanske mildare form och om Platon och Aristoteles kan leva med varandra. Men att fortsätta med samma tankemönster som hittills skulle återigen bara innebära en högre exkludering, förmodligen av de som står mellan folket på Möllevångstorget och folket i västra hamnen.

Advertisement

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s