Konceptet av frivillighet utgör hos Feinberg det avgörande kriteriet som determinerar i vilken mån en handling kan anses vara ett resultat av individens autonoma handlingsförmåga eller om personen kan anses att inte haft ett fritt val. Detta kriterium determinerar även om staten har rätt till att ingripa i individens liv eller ej.
Denna form av statligt ingripande kallas hos Feinberg för soft paternalism. Skillnaden mellan hard och soft paternalism ligger just i den olika vikt som konceptet av frivillighet och samtycke ges i tolkningen av individens handlingar. Hard paternalism håller att det är nödvändigt att skydda även vuxna människor som är fullt vid sina sinnen, även om skyddet skulle strida mot deras egen önskan. Soft paternalism däremot anser att staten har rätt att skydda individen från sina egna val eller samtycke om, och endast om, individens agerande kan synas inte vara frivillig. Som Feinberg poängterar sker den statliga interventionen visserligen för individens skulle, vilket bär med sig en tydlig paternalistisk klang, dock är det för soft paternalism inte en fråga om i vilken mån individens val kan synas vara farlig, ogenomtänkt, osv., utan i vilken grad hennes val verkligen är hennes eget, dvs. i vilken mån hon agerar frivillig. Soft paternalism strävar så med inte efter att skydda individen utan att se till att hennes verkliga val implementeras.
Frivillighet manifesteras på olika sätt i olika konstellationer. Feinberg skiljer bland annat mellan skada som person P1 gör mot sig själv och skada som orsakas av P2 mot P1, dock med samtycke av P1. En annan distinktion som följer är den mellan att P1 samtycker i att utföra vad P2 föreslår och att P1 initierar handlingen genom att be P2 om att utföra denna. Frivilligheten ligger i detta fall i en handling med en definierad avsikt som tar formen av en autentisk överenskommelse. Feinberg nämner exempelvis relationen mellan kund och leverantör som ett exempel på ett sådant förhållande. Soft paternalism gör ingen skillnad mellan om skada mot P1 utförts av P1 själv eller om P1 bad P2 att utföra skadan, utan det är frivilligheten av P1 gällande handlingens syfte som soft paternalism är intresserad av.
Soft paternalism ger staten rätt till att ingripa i individers liv skulle deras handlingar inte vara frivilliga (eller om deras handlingars frivillighet behöver utvärderas). Därmed behövs det kriterier för vilka handlingar som kan tolkas som frivilliga och vilka som ofrivilliga. Frivilligt agerande, enligt den aristoteliska modellen, är sådana som är fria från tvång och som har kunskap om de samtida förutsättningarna. Enligt Feinberg är valet av P1 ofrivilligt om det inte överhuvudtaget är ett val, dvs. P1 har inte den kontrollen som behövs för att kunna göra ett val (funktionshinder, puttas ner för en trappa, mm.), eller när P1 på grund av brist på kunskap väljer något som P1 inte hade avsedd med sin handling. Ett annat kriterium för frivillighet ligger i frågan i vilken mån P1 kan sägas agera rationellt. Exempelvis skulle irrationella val av psykiskt störda eller hindrade personer anses vara resultat av deras oförmåga att ta autentiska beslut, det vill säga fullt frivilliga beslut. Detta står i kontrast till den genomsnittliga personen som ofta i sitt liv kommer att ta okloka beslut, vilket dock per definition inte är detsamma som en mentalt handikappades irrationella beslut
Att i Feinbergs soft paternalism göra bruk av frivillighetsprincipen har flera fördelar. Det svarar bland annat åt den instinktiva invändningen mot extern inverkan på ens eget liv och känslan av en kränkt autonomi. Samtidigt är frivillighetsprincipen i sig väldigt öppen för tolkning. Beroende på hur principen definieras kan egenskaper som okunnighet, psykisk ostabilitet, drogpåverkan, osv., tolkas som faktorer som förhindrar att individen kan göra ett autentiskt, det vill säga ett frivilligt val, varmed även möjligheten kvarstår att ingripa i individens liv i situationer där hon kan anses inte ha full kontroll över sina handlingar eller på något annat sätt vara oförmågen att agera som hon egentligen vill.
Att soft paternalism kan frånkopplas hard paternalism till den mån att frågan öppnas om det överhuvudtaget är en paternalism har med paternalismens definition hos Feinberg att göra, dvs. statens rätt att skydda individer, även från sig själv. Men finns det andra definitioner för, eller egenskaper hos, paternalism som dessa två varianter kan tolkas utifrån?
Förutom handlingar som sanktioneras för statens och samhällets egen överlevnad finns det, när interventionen ska tjäna individen, ett antagande om att någon annan än individen vet vad som är et bästa för henne. Detta överspelas i soft paternalism i att endast det frivilliga valet spelar roll. Men kan denna distinktion verkligen upprätthållas? Någonstans sätter soft paternalism själva en gräns för vad som kan anses vara rationella beslut och vad inte, respektive vem som kan ta rationella beslut och vem inte. Vi kan tänka oss ett fall där en psykisk sjuk person som även lider av andra smärtor ber om euthanasie, given en viss rådande social norm och soft paternalism syn av personen som irrationell, skulle denna förfrågan inte kunna accepteras. I vilken mån är soft paternalism utsatt för sociala eller kulturella normer och diskurser, både vad det gäller urvalet av de som räknas som kompetenta gällandes rationella beslut och vilket innehåll det är som kännetecknar ett sådant beslut.
aletheslogos 