Archard ställer sig den grundläggande frågan varför, under förutsättningen att du på alla sätt och vis kan anses agera rationellt, jag inte skulle kunna få dig till att göra det som jag anser är bäst för dig, med tanke på att det finns situationer i vilka du inte verka veta vad det är som är bäst för dig. Visserligen är jag förpliktad till att respektera din autonomi, men är det samtidigt inte också sant att jag på samma sätt bär på plikten att främja det som är det bästa för dig och alla andra?
Det misstag som jag anser att du gör måste för Archards syften vara en specifik karaktär. Den kan inte ingå i de förutsättningar som vanligtvis förespråkar paternalism, vilka vanligtvis är epistemiska och relatera till personens okunskap eller ovilja och olämpligförklarar valet och väljaren. För det andra är Archards misstag inget som skulle upptäckas som sådant om personen i fråga hade haft andra värderingar än de som hon har när hon begår misstaget. För det tredje konstateras misstaget inte utifrån några moraliska grunder.
Misstaget som Archard utgår ifrån innebär att jag kan bedöma dina val på ett sätt som inte är förmögen till, och på ett sådant sätt som innebär att jag skulle träffa ett annat val än dig om jag vore dig. Jag ser saker som du inte kan se vilka skulle leda mig mot ett annat val än ditt om jag vore dig.
Detta misstag har enligt Archard två former: den första är instrumentell och innebär att valet som du gör inte kommer att ha de resultat som du förväntar dig. Förutsättningen för detta misstag är att vi i slutändan inte kan förutse vilka resultat vårt agerande kommer att ha vilket enligt Archard inte bara har en epistemisk grund, men även rörs av misstagets subjektiva natur som innebär att personen som väljer i vissa fall faktiskt är personen som är minst lämpad till att förutse vad ett visst beslut kommer att resultera i.
Det andra misstaget är en felaktig självinsikt, att insikten av ens samtida värderingar och preferenser kommer inte att göra livet bättre för en själv. Återigen anser Archard att den väljande personen är mer benägen till att göra detta misstag, som präglas av en oförmåga till självinsikt och att förstå vilka målsättningar som främjar personens liv.
I detta skede ställer sig frågan, om du inte är förmögen till att ta rätt beslut för dig själv, vad är det som ger mig denna kompetens? Och är det möjligt att fortsätta med att undvika den paternalistiska förutsättningen att någon annan än du själv vet bättre vad som är bra för dig? Enligt Archard måste vi ta ställning till tre påståenden:
1 – Om du gör ett seriöst och ärligt val om vad som är bäst för dig finns det ingen annan person som vet bättre än dig vad som är bäst för dig. 2 – I en sådan situation är ditt val korrekt. 3 – Om du och jag i en sådan situation är oense om vad som är bäst för dig har du förmodligen rätt. Detta betyder för Archard inte att ingen annan kan veta bättre än dig vad som är bäst för dig, utan hellre att det är bättre att agera som om du alltid vet bäst vad som är bäst för dig.
Det två första påståenden anser Archard däremot vara för hårda, det är otänkbart att människor alltid och utan misstag väljer det som är bäst för dem eller att deras val är korrekt. Samtidigt är det dock lika orimligt att det inte skulle finnas någon situation vart situationen inte är en sådan. Faktiskt så tycks det vara rimligare att du i de flesta fallen faktiskt vet vad som är bäst för dig och gör det korrekta valet.
Denna självklarhet ifrågasätter Archard. Att du med mera sannolikhet gör en korrekt bedömning beror enligt honom på premissen att du har en fördelaktig position vad det gäller valet av ditt eget bästa. Visserligen stämmer detta i en viss mån, vad gäller exempelvis motivation att välja sitt bästa. Dock går Archard inte med på premissen att de som väljer för sig själv därför är de mest kompetenta väljarna. Ett problem uppstår nämligen just i valets betydelse för den som väljer för sig själv. Archard ger oss två exempel: Närhet till ett objekt förvränger uppfattningen av denna och hindrar en objektiv analys. Individer har ofta även en för optimistisk uppfattning om sina liv där tillkortakommanden, svagheter, osv., ofta sätts åt sidan för att gynna en mera positiv bild av en själv.
aletheslogos 