I vilken mån bero argument inom moralfilosofi och politisk filosofi på specifika tolkningar av världens konstitution? Denna text hävdar att en grundförutsättning för moraliskt tänkande ligger i föreställningen om individens kontinuerliga identitet. Denna ansats exemplifieras i följande exempel: När en brottsling fälls i domstolen görs detta utifrån premissen att brottslingens identitet vid detta tillfälle är kontinuerlig med personen som tidigare utfört respektive brott. Vi ignorera här diskussionen kring förhållandet mellan straff och vedergällning och fokusera endast på sambandet mellan en handling och att kunna hållas ansvarig för denna. För att personen ska kunna hållas ansvarig krävs det att personen som döms i domstolen är kontinuerlig med personen som utfört handlingen. Var personen i en hög grad berusad, eller led under svåra psykiska störningar, kan dessa omständigheter tolkas som att ha en mildrande inverkan på domen just för att de underminera personens kontinuerliga identitet. Personen som utförde handlingen kan inte längre sägas vara samma person som nu befinner sig i rättssalen. Om denna kontinuitet inte heller kan förmodas att dyka upp i framtiden finns det inte heller någon fara för ett upprepat brott, då brottet inte är kontinuerligt med personen i fråga.
Utifrån denna ansats kommer texten att undersöka inslag i debatten kring liberalism och paternalism som explicit befattar sig med frågan om individens autonomi för att ta reda på teoriernas underliggande uppfattning av det mänskliga subjektets konstitution. John Stuart Mill kommer att initialt ge oss en första definition av frihet och individualitet medans Joel Feinberg kompletterar Mills filosofi med en utförlig definition av individualitet.
Premisser
Ansatsen för denna text härstammar från Martin Heideggers tolkning av det individuella subjektet. För Heidegger utgörs detta subjekt av en ständigt pågående formulering hellre än en fast definition i platonsk tradition. Individen utgörs inte av någon fast essens utan konstitueras utifrån ett flertal processer vilka enligt Heidegger börja med individens primära upplevelse av att hon existerar i världen. Denna funktion kallar Heidegger för In-der-Welt-sein, att vara-i-världen. Denna situation är ingenting som individen själv väljer utan hon blir regelrätt kastad in i en främmande värld som hon är tvungen till att bemöta. Individens grundläggande situation av att vara-i-världen kombineras enligt Heidegger med en annan primär upplevelse, nämligen att hon existerar i tid. Då individen förstår att hennes tid på jorden är begränsad riktas hennes handlingar alltid mot framtiden. För Heidegger innebär detta att individen konstitueras av en ständig process av att (om)formulera sig, att bli/göra sig till någonting i dialog med omvärlden. De upplevelser som hon bygger sin identitet med är ofta fast förankrade i hennes omvärld, ett exempel utgörs av världens sociala dimension. Den fysiska förutsättningen att ett barn föds av en mor kan exempelvis betraktas som barnets första sociala kontakt, men är samtidigt även en ofrånkomlig interaktion. Detta blir problematiskt om, som Heidegger menar, individen borde ha som mål att vara sig själv trogen, att existera på ett autentiskt sätt. Individen står i ständig kontakt med andra människor och upplever påtryck från dem, att individen lever med andra individer är dock samtidigt en ofrånkomlig företeelse som ligger i naturens konstruktion. Skulle individen därför utesluta sig från den sociala tillvaron skulle även detta enligt Heidegger kunna mynna ut till en form av oautencitet. Skillnaden mellan autencitet och oautencitet ligger därför för Heidegger inte i en exkludering av det externa från subjektet, utan i sättet som yttre intryck inverka på individen och i vilken mån hon har kontroll över hur de verka på henne.
Att identitet befinner sig i en ständig formulering måste även förstås i kontext med individens dialektiska förhållande till omvärlden. Heideggers ansats exkluderar därför ingenting ur den externa världen från ett autentiskt individuellt subjekt utan ser alla ontologiska företeelser som potentiellt autentiska delar av individens identitet. Detta understryks av att individens ständiga utveckling även förmår att omvandla det oautentiska till det autentiska. Vad som är autentiskt är en kvalitet som härleds från själva individen. Då både Mill och Feinberg lägger stor vikt vid betydelsen av individens sociala värld kommer deras förhållningssätt till omvärldens relation till individen att tjäna som en implikation på deras syn på individen som ett kontinuerligt eller föränderligt varande.
Mill och frihetsprincipen
En av grundpelarna för den moderna debatten kring liberalism och paternalism utgörs av John Stuart Mill, en av de mest framstående liberala förfäktare. Karakteriserande för Mills filosofi är frihetsprincipen som framhäver individens fysiska och mentala autonomi, både i att få forma och uttrycka egna åsikter och i att kunna agera utifrån dessa. Doktrinen som Mill tar fram i sin text On Liberty präglas av argument för individualitet liksom frihetsprincipen och beskriver hur en sådan ståndpunkt förhåller sig till den politiska och sociala verkligheten. Vad Mill dock inte ger oss är en klar definition av individens konstitution som han är så angelägen vid att skydda. Det återfinns dock ett antal markeringar.
Enligt Mill har förtrycket av de feodala, monarkistiska och totalitära systemen i det moderna ersatts med nya och mera raffinerade former av förtryck. Vad Mill kallar för socialt tyranni är den sortens diskurs som uppstår i ett demokratiskt samhälle, med underliggande maktstrukturer som exempelvis återfinns i majoritetens företräde vad gäller skapande av samhällsnormer. I jämförelse med tidigare maktstrukturer beskriver Mill denna diskurs som more formidable, med vilket han menar att den på ett mera påtagligt sätt gör intrång på individens privata sfär.
[…] it practices a social tyranny more formidable than many kinds of political oppression, since, though not usually upheld by such extreme penalties, it leaves fewer means of escape, penetrating much more deeply into the details of life, and enslaving the soul itself.
Mills teori får här en psykologisk dimension. Det räcker inte att man definieras som och att man agerar som en individ, utan det är lika viktigt att även fritt kunna konstituera sig själv som en individ. Det blir så med tydligt att Mill, liksom Heidegger, siktar mot en form av autencitet gentemot sig själv när han talar om individualitet. Individen ses som ett autonomt varande vilket i sin sociala kontext utsätts för påtryck att anta sig en viss identitet. Mills kritik gentemot majoritetens normer, socialt överförda seder, bruk och vanor, gäller dock i stor sett endast situationen i vilken individen antar sig dessa på grund av den yttre världens påtryck istället för hennes eget autonoma reflekterande och väljande. Det blir hos Mill dock inte lika klart, i vilken mån vissa kulturella vanor och seder kan tänkas vara del av en autentisk identitet även om dessa har överförts via det sociala. En implikation på Mills ståndpunkt i frågan återfinns i hans utvecklingstanke med avstamp i den autonoma individen. Denna verkar implicera att individens möjlighet till att utveckla sina egna värden och normer visserligen är målet som det gäller att främja, dock sker denna individuella utveckling inom en social kontext, inte minst för att den autonoma individen i slutändan även tjänar till att utveckla samhället i stort.
It is not by wearing down into uniformity all that is individual in themselves, but by cultivating it and calling it forth […]that human beings become a noble and beautiful object of contemplation […] and as the works partake the character of those who do them, by the same process human life also becomes rich, diversified, and animating, furnishing more abundant aliment to high thoughts and elevating feelings, and strengthening the tie which binds every individual to the race, by making the race infinitely better worth belonging to.
Även när Mill beskriver hur den fritt tänkande individen skiljer sig från den ofria, finns det sociala implicit med som en del av den verklighet som den fria individen gör bruk av för att hitta sitt eget sätt att leva.
He who lets the world, or his own portion of it, choose his plan of life for him, has no need of any other faculty than the ape-like one of imitation. He who chooses his plan for himself, employs all his faculties. He must use observation to see, reasoning and judgment to foresee, activity to gather materials for decision, discrimination to decide, and when he has decided, firmness and self-control to hold to his deliberate decision.
I relationen till det sociala och utvecklingstanken finner vi även en antydan till Mills förhållande till principen om en statisk identitet eller identitet som en pågående process. Det är just individens möjlighet att utvecklas och förändras som implicerar ett föränderligt och av pågående processer konstituerad subjekt som enligt Mill ska kunna få utveckla sig själv utan att tvingas in i en identitet som inte hon själv har valt.
Human nature is not a machine to be built after a model, and set to do exactly the work prescribed for it, but a tree, which requires to grow and develop itself on all sides, according to the tendency of the inward forces which make it a living thing.
Gerald Dworkins tolkning av Mills utilitarism ger oss en vidare inblick i Mills bruk av begreppet individualitet. Det som har kallats för Mills första utilitaristiska princip förespråkar en maximering av det goda som för Mill hänvisar till individens autentiska val. Dworkin visar dock att Mill själv har vissa förbehåll gentemot en absolut individualism. Detta syns i Mills förklaring till att individen inte alltid verka vara kapabel till att ta de beslut som är bäst för henne. Okultiverade individer, anser han, kan ofta inte ens förstå att de behöver kultiveras, samtidigt som de sakna förmågan till att kultivera sig själva.
The uncultivated cannot be competent judges of cultivation. Those who most need to be made wiser and better, usually desire it least, and, if they desired it, would be incapable of finding the way to it by their own lights.
Ett epistemologiskt förbehåll gäller individers försök till att ta inte återkallbara beslut gällande deras framtid utifrån vad de anser kommer att vara bäst för dem i framtiden. Enligt Mill är individen inte kapabel till att ta ett kvalificerat beslut i dessa fall, då hon saknar kunskap om vad som faktiskt kommer att vara bäst för henne.
The presumption in favor of individual judgment is only legitimate, where the judgment is grounded on actual, and especially on present, personal experience; not where it is formed antecedently to experience, and not suffered to be reversed even after experience has condemned it.
Gentemot vad vi tidigare har sagt om Mill verka dessa invändningar att förutsätta en definition av frihet och därmed autencitet som återfinns utanför individen. Visserligen ska individen vara fri att bestämma hur hon vill leva sitt liv, dock verka Mill att ha vissa förbehåll gentemot vilka val som hon borde kunna göra. I Mills kanske mest kända exempel, där en fri individ väljer den egna ofriheten, är det för Mill den resulterande paradoxen och syftet att bevara friheten som leder honom till att inte acceptera ett sådant val. Mill sätter värdet av att i framtiden vara fri, vilket återigen implicerar en föränderlig personlighet, högre än eventuella samtida val som skulle kunna förhindra denna frihet. Problemet med de okultiverade individerna skulle därför kunna vara, att de faktiskt står i vägen för sin egen frihet.
Feinbergs autonoma individ
Joel Feinberg är en annan kommentator som i vår närmaste samtid stått för stora bidrag till debatten kring paternalism och liberalism. Hans definition av paternalism liknar Mills i att paternalism:
[…] restrict the liberties or powers of persons, in the case of criminal laws by direct threat of punishment, in the noncriminal examples by other means, sometimes including punishment as a “back-up sanction,” and purport to do this for “the good” of, or more commonly to prevent harm to, the very persons whose liberties are restricted.
En däremot autonom person kännetecknas enligt Feinberg av ett flertal frihetskriterier. Precis som hos Mill tillhör den autonoma individen för Feinberg endast sig själv och endast hon bestämmer över sitt öde. Hon är även autentisk i bemärkelsen att hon inte definieras som en del av en annan, eller är en kopia av en annan person. Feinberg beskriver här hur exempelvis en manipulerad konsument inte är autentisk då hon endast tagit an sig en smak som någon annan har valt åt henne.
En annan likhet mellan Mill och Feinberg utgörs i gränsdragningen för en ren individuell konstitution. När det gäller individens skapande av sig själv menar Feinberg att:
[…] Even his character as authentic cannot be entirely the product of his own doing. To suppose otherwise is to conceive of authenticity in such an exalted way that its criteria can never be satisfied, or else to promote the ideal of authenticity in a self-defeating way. To reflect rationally, in the manner of the autonomous-authentic person, is to apply some already accepted principles, in accordance with the rules of rational procedure, to the test of more tentative principles or candidates for principles, judgments, or decisions.
Därmed svarar Feinberg, liksom Mill, tydlig till Heideggers ansats som ser det sociala som en av de redan befintliga omständigheter vilken individen i sin existens är knuten till. Dock måste denna ståndpunkt begränsas något hos Feinberg i att han, som visats, även anser att exempelvis mediers och industrins trender och smaker förmedlar en oautentisk smak till individen. Här är det så med inte frågan om individens förmåga att utforska en ny smak som kommit ute ifrån och upptäcka att hon autentiskt gillar eller ogillar den, utan i detta fall är inflytandet på individen kategoriskt oautentiskt.
På ett annat ställe verkar Feinberg dock även att implicera det motsatta. Här framhäver han individens eget ansvar för alla förutsebara konsekvenser som hennes handlingar må komma att få. Som vi såg i textens introduktion, förutsätter detta resonemang att personen är samma person när hon exempelvis begår brottet, som när hon i domstolen hålls ansvarig för konsekvenserna. Vad Feinberg implicerar är så med det rakt motsatta från principen som vår ansats vill hävda.
Slutsats
Det har i stort sett varit möjligt för både Feinberg och Mill att applicera en definition av individen som kopplat till, men inte fullt determinerad av externa omständigheter i omvärlden. Mill ser å ena sidan att det sociala ofta trycker på individen beteendemönster som inte är hennes egna, samtidigt som individens utveckling alltid verka pågå i en social kontext och han verka implicit utgå ifrån att det redan befintliga sociala utgör några av de byggstenar som den autonoma individen konstruerar sin egen världsuppfattning med. Denna utvecklingstanke visar också att det finns flera olika utvecklingssätt för individen och att hennes identitet är öppen för förändring. Även Feinberg ligger nära Heideggers utgångspunkt i hans ofta väldigt explicit definierade dialektiska förhållanden mellan individ och omvärld. Samtidigt finns det grund till misstanke gentemot Feinberg i hans ståndpunkt att individen skall kunna hållas ansvarig för alla förutsebara konsekvenser för sina handlingar dock även på subjektets kontinuerliga identitet.
Kännetecknande för både Mill och Feinberg är också att båda visar upp förbehåll gentemot en universell dialektik mellan individ och omvärld. Medans Heideggers ståndpunkt menar att autencitet beror på individens hantering av yttre intryck, verkar Feinberg hålla att vissa yttre företeelser inte kan förenas med en autonom individ, som exempelvis trender och smaker som medier förmedla till individen. Utvecklingen av en autentisk identitet i dialog med omvärlden begränsas därmed av vissa rambetingelser som är eo ipso oförenliga med autencitet. Problematisk förblir även Mill. Visserligen ser han individen som något som kan och borde utvecklas, dock förbli hans argument att individen inte alltid är lämpad till att göra det bästa valet för sig själv problematiska. Samtidigt som hans invändningar begränsa det dialektiska förhållandet gör han detta utifrån målet att individen, som potentiellt kan ändra på sin identitet och därmed sina mål, framöver ska få behålla denna frihet att kunna omdefiniera sin identitet, även om det samtida valet att mista sin frihet skulle reflektera hennes samtida autentiska identitet. Detta är å ena sidan en problematik som gäller individers förmåga att uppskatta och förstå hur de kan uppnå och utnyttja frihet, å andra sidan reflekterar problematiken som Mill landar i en motsättning i kombinationen av en föränderlig identitet ihop med kravet att vara autentisk.
Litteratur
Dworkin, Gerald – Paternalism – The Monist Vol. 56, no. 1, 1996
http://philosophy.tamucc.edu/readings/ethics/dworkin-paternalism
Feinberg, Joel – Harm to self – The moral limits of the criminal law – Oxford University Press, USA 1989
Heidegger, Martin – Sein und Zeit – Max Niemeyer Verlag Tübingen, Tyskland 2006
Mill, John Stuart – On Liberty – 2011
http://www.gutenberg.org/files/34901/34901-h/34901-h.htm
aletheslogos 