Rawls första princip är grundläggande för hans utgångspunkt i politisk teori och står sammanfattningsvis för varje medborgares politiska frihet (rösträtt, yttrandefrihet, föreningsfrihet, osv.), dvs. för de rättigheter som krävs för lika möjlighet till politiskt deltagande. Det är på denna första princip som hans politiska samfund bygger på och därmed besitter denna princip samtidigt högsta prioritet över följande 2.1 och 2.2 principer vilka jag kan synas vara mer eller mindre ett försök till fixa till luckorna som första principen efterlämnar. Vidare hade de, om de hade hävts upp till en princip 1, kunnat vara kontraproduktiva gentemot Rawls politiska samhälle. Argumentationen för denna första princip utgår främst från ett antal observationer kring människors, eller en viss kulturs, agerande. Utifrån the original position, när vi har nollställd individspecifika utgångspunkter, menar Rawls att människor bär på djupt rotade föreställningar om medmänniskornas rätt till lika fri- och rättigheter. På ett liknande sätt kan det även argumenteras att Rawls första princip är grundläggande för ett stabilt samfund, vilket torde vara eftersträvansvärd för rationella människor.
Sättet som Rawls skulle gestalta ägandet i ett samhälle skulle vara utifrån en property owning democracy eller demokratisk socialismen. Vad dessa två ekonomiska modeller har gemensamt är att de ska fordra alla medborgares möjlighet till eget ägande och autonomi. För att garantera denna möjlighet omges samhället av en makrostruktur som gestaltar den ekonomiska liksom möjligheternas fördelning utifrån Rawls andra princip, vilket garanterar varje medborgare en viss status. Detta är för Rawls inte detsamma som ett välfärssamhälle där de mest utsatta i efterhand får en särbehandling, utan tanken med hans system är att en sådan situation aldrig ens ska behöva uppstå genom en viss reglering av samhällekonomisk fördelning.
Utifrån hur Rawls vill strukturera samhället tycks ägande i sig inte vara en okränkbar individuell rättighet när något har tagit i besittning. Då denna fördelning av ägande uppstår ur Rawls andra princip som jämnar ut samhället så att den första principen kan stå på ett stadigt fundament, är det bara logiskt att äganderätten hos Rawls måste vara styrbar i en viss mån. I slutändan är det den första principen och i vilken mån förutsättningen för denna uppfylls som värderar i vilken mån man har behandlats rättvist och så länge din status som jämlik inte har kränkts finns det för Rawls inget problem med högsta prioritet, inte heller när det gäller äganderätt.
Nozick har en väldigt annan utgångspunkt än Rawls. Hans tankesätt går tillbaka åtminstone till Locke och utgår från individens okränkbara autonomi, dvs. hennes rätt över sin kropp, hennes färdigheter, mm., liksom det som uppstår till följd att hon utöver sina färdigheter. Nozick reflekterar väldigt tydligt en position som även Kant håller, nämligen att individer är ändamål i sig. Individen har en rätt till sig själv och det som hon producerar, vilket även innebär att det är upp till henne vad hon gör med sig själv och det som hon producerat. I Chamberlain exemplet som Nozick ger oss visas det väldigt tydligt att inget orätt har skett då individer ur fri vilja tar beslutet att ge del av sina pengar till basketmatchen och Chamberlain. Vad som hos Rawls är en utjämning genom att dra resurser från en position till den andre vore stöld för Nozick då det innebär att ta något från person P1 som är del av P1. På samma sätt är beskattning en form av stöld då arbetet som P1 utför egentligen borde tillhöra endast honom själv och i detta fall både tid och produkt tar bort från P1.
Skälen för var och en av dessa ståndpunkter tillhör en komplex och långvarig debatt, att säga något avgörande här tycks vara högst olämpligt. Vi kan dock konstatera att skälen för Nozicks och Rawls skilda ståndpunkter ligger i deras skilda grundläggande uppfattningar om vad frihet och rättvisa betyder och detta reflekterar just den aktuella debatten hur frihet och ingripande utesluter varandra eller kan förenas. En skillnad som jag dock vill uppmärksamma är att, fast både i slutändan befatta sig med individers äganderätt, så ser Nozick relationen mellan individ och rättigheter som direkt ihopkopplade, medans Rawls har som direkt mål ett visst demokratiskt samfund, vilket som resultat kommer att gynna medborgarna. Relationen är alltså av en mera indirekt sort. Eller med andra ord, individen är för Nozick ett direkt ändamål, för Rawls ett indirekt ändamål (även då samfundet gynnar massan och därmed indirekt individen).
Willkinson har rätt när man menar att „the principle of equal liberty, and its absolute priority over matters of distribution, is what makes Rawls theory of justice liberal”. Det är denna, hans första princip, som är Rawls telos som utgör det för honom bästa samhälle. Samtidigt vore dock frågor av ekonomisk distribution och äganderätt fullständigt irrelevanta för Rawls, skulle en viss ojämnlikhet inte innebära en ostabil omgivning för hans demokratiska samhälle (som kanske även omöjliggör en sådan). Så med hör äganderätten till Rawls andra princip, som en av de egenskaper medborgare torde hålla i för att garanteras en position där de är förmögna att utöva sina politiska rättigheter på samma sätt som alla andra.
Rawls vill gärna ha kakan och äta den, hans eget sätt att försöka kombinera frihet med reglering (i detta fall en fri marknad med ekonomisk reglering). Han ser det positiva i en fri marknad som decentraliserar ägandet, producerar produkter som konsumenter vill ha samt i det antal som de vill ha, osv. Det är därför han vägrar att gå över till en totalt styrd ekonomi, som ju i en helt annan grad skulle kunna garantera det jämlika fundament som han behöver. Samtidigt utgår han ifrån att ett samhälle utan någon form av reglering skulle inskränka möjligheten för vissa människor att utöva sina politiska rättigheter (princip 1), varför en viss reglering av samhället behövs. Skulle det hjälpa om Rawls skulle minska sina nozickianska implikationer? Det beror på vilka andra delar av Rawls teori han är villig att överge. Visserligen skulle Rawls kunna överge äganderätten ur princip 2 om han hade varit villig att överge tanken att ett visst ägande krävs för att kunna delta i det politiska samhället på samma villkor. Men detta riskerar att över tid göra hela andra principen tandlös. På samma sätt hade Rawls, som vi har tagit upp, kunnat överge privat ägande i sig och säkra sig ett socialt jämlikt samhälle genom statlig reglering, något som han dock inte verka vara villig att göra, om inget annat så för rent praktiska skäl (i den mån som vi talar om äganderätt). Hur ser det då ut med indivdens rättigheter överlag? Nozick och Rawls liknar, som vi minns, varandra i att de tillskriver individer liknande egenskaper och rättigheter, dock att dessa ha olika prioriteringar. Jag är dock osäker i vilken mån Rawls´ teoribygge inte skulle fallera om han i en allt högre grad skulle bryta med de egenskaper som de två i olika mån tillskriver individer. Jag tror att Rawls har mer att tjäna på att ta mer från Nozic. Hur skulle exempelvis ett koncept som ansvar fungera i Rawls teoribygge? Om individer nederst inne förespråkar stabilitet och ett rättvist samhälle, kan Rawls koppla detta till ett aktivt ansdvarsagande där det sociala fundamentet han behöver upprätthålls av befolkningens eget initiativ, eller är det allt utanför the original position som sätter stop för detta?
Dworkin anser att medborgare ska hållas ansvariga för de liv som de lever vilket för honom är en essentiell princip för ett stabilt samhälle. Människor väljer vilka liv de vill leva och kan inte förvänta sig att kompenseras för de missgynnanden som sker som resultat av dåliga eller riskabla val, det han kallar för option luck. Dworkins teori baseras därmed på ett fundament av ansvarstagande individer som aktivt väljer sina liv. Dock inser Dworkin att det även finns förutsättningar och händelser i människors liv som dessa inte rå för, vad han kallar för brute luck, vilka samhället kan kompensera.
Ett samhälle som präglas av option luck och brute luck förslår Dworkin borde regleras via en starting-gate teori där marknaden bestämmer värdet av olika goods som sedan jämnt fördelas bland medborgarna på ett sätt så att ingen avundas den andre. För att undgå problematiken kring olika talang, händelser i livet som man inte rå för, osv., ser Dworkin lösningen i att låta individer med samma resurser köpa försäkringar mot vad som potentiellt kan inträffa. Marknaden reglerar sedan hur troligt det är att en person exempelvis får en viss sjukdom. Personen som får denna sjukdom kan antas varit utsatt för brute luck och därmed vara kvalificerad för särskilt stöd.
aletheslogos 