”Social tyranny” är för Mill den sortens diskurs som uppstår i ett demokratiskt samhälle. Tyranni per se är för Mill den sortens maktrelation som präglade feodala, monarkistiska och totalitära samhällen där den allmänt accepterade samhällsordningen bestod av en härskande person, grupp eller klass vars uppgift det var att styra över de individer som de härskade över. Ett paradigmskifte inträder enligt Mill vid den punkt då denna ordning inte längre tas för given och istället tanken att de högre personerna som reglerar samhället borde göra så utifrån folkets eget intresse manifesterar sig. Samtidigt som demokratiska republiker började sprida sig över globens yta uppstod dock snart insikten att de teman som skulle förverkligas, som personlig autonomi och folkets makt över sig själv, nu stod inför väldiga, hittills okända hinder.
The “people” who exercise the power are not always the same people with those over whom it is exercised; and the “self-government” spoken of is not the government of each by himself, but of each by all the rest. The will of the people, moreover, practically means the will of the most numerous or the most active part of the people; the majority, or those who succeed in making themselves accepted as the majority; the people, consequently, may desire to oppress a part of their number; and precautions are as much needed against this as against any other abuse of power”
Mill resonerar att det i en folkvald representativ demokrati återfinns en risk för vad han kallar ”the tyranny of the majority”, att den styrande gruppen (vilken råder över samhället så länge som majoriteten godkänner dem) alltid endast talar för en del av befolkningen och att därmed, precis som förr, en viss grupp besitter utökade möjligheter att styra över människor vilka möjligtvis inte håller med om sättet som deras liv nu ska gestaltas. Mills analys stannat dock inte här, utan vad detta resonemang leder till är konsenterandet att det i ett sådant samhälle inte är staten som utgör tyrannen, utan denna roll intas av det kollektiva samhället i sig. Detta innebär enligt Mill att denna nya tyranni även besitter ett annat arsenal av verktyg för att forma världen enligt dess uppfattning. När Mill kallar dessa mekanismer för more formidable uttrycker han därmed sättet som dessa är ytterst påtagliga i individens vardagliga existens.
[…] it practises a social tyranny more formidable than many kinds of political oppression, since, though not usually upheld by such extreme penalties, it leaves fewer means of escape, penetrating much more deeply into the details of life, and enslaving the soul itself.
För att uppnå individuell frihet krävs det enligt Mill härför andra strategier, att exempelvis inskränka statens auktoritet räcker inte när der gäller att åtgärda de sociala normernas tyranni vilken just utspelas områden som staten inte har direkt tillgång till. Mill observerar att det i hans resonemang uppenbarligen finns en paradox, för att nämligen kunna garantera individuell autonomi krävs det i sig sanktioner för andra människors agerande, både vad det gäller lagstiftning och social moral. Uppgiften som ställer sig för ett modernt demokratiskt samhälle är att hitta en ballans mellan allmänna åsikter och individuell autonomi.
Som Mill tyder på tycks en sådan ståndpunkt vara relativt lätt att försvara och skulle nog generellt inte bestridas av någon, dock stöter den praktiska placeringen av gränsen mellan individuell autonomi och sociala påtryck på ett flertal svåra utmaningar vilka enligt Mill återfinns hos just samhällets kollektiv och individer.
På den kollektiva sidan blir social tyranni problematisk i sin koppling till seder och bruk med deras självsägande och naturliga egenskaper. Dessa ifrågasätts inte aktivt och förstås som allmängiltiga, obestridliga sanningar och förblir därmed stängd för förnuftet.
The effect of custom […] is all the more complete because the subject is one on which it is not generally considered necessary that reasons should be given, either by one person to others, or by each to himself. People are accustomed to believe […] that their feelings, on subjects of this nature, are better than reasons, and render reasons unnecessary.
På samma sätt visar Mill hur även olika civilisationers Gudar intagit det moraliska tolkningsföreträdet och därmed utgjort en norm givande grund som återigen inte relateras till förnuft.
För att rättfärdiga sina moraliska ståndpunkter räcker enligt Mill för individen den egna åsikten om hur man vill ha det. Problemet som uppstår är att social tyranni därmed även relateras till individens egna irrationalitet varav Mill bland annat nämner förutfattade meningar, svart- och avundsjuka, arrogans, förakt, sociala situation och framför allt deras begär och rädsla för sig själv.
aletheslogos 