Trätofflor, representation och Foucault

324408_283821588341088_1415047136_o

Kortfilmen Clogs är intressant då den agerar utifrån flera olika nivåer. Å ena sidan har filmen en abstrakt karaktär som uppmuntrar till egen reflektering och interpretation, vilket även underbyggs av filmens  subjektiva gestalting där åskådaren intar positionen av protagonisten och måste fundera över motivation och mening bakom personens agerande, vilket i filmen blir till ens egen. Å andra sidan går det att följa en teoretisk tankegång som knyter ihop sociologiska och folosofiska frågor kring begrepp som  identitet och representation. Denna tankegång kan vi följa i själva handlingen, men den antyds även helt explicit via bland annat via tydliga referenser till tänkare inom dessa områden.

Konceptet av representation intar en av filmens huvudsakliga utgångspunkter, både i sin form och handling. Detta fungerar till stor del på grund av de förutsättningar som enligt Foucault det moderna epistemet medfört. För att dra en analogi till Diego Velázguez’ Las Meninas så är det på grund av det moderna epistemet, vilket gett oss förmågan att spegla vårt subjekt genom vårt eget objektiva representerande, som målningen kan underhålla publiken med sina ‘observing’ functions vilka come together in a point exterior to the picture . Förstapersonsperspektivet i Clogs låter filmen bli till en upplevelse inpå publikens egen hud genom att åskådaren intar samma plats som karaktären i filmen, detta kan fungera på grund av det moderna epistemet.

Det moderna epistemet bygger även grunden för bruket av symboler och objekt i filmen. Den klassiska perioden utgick från en platonism som klassificerade världen in i tables genom observationen av identity and difference . Dessa uppfattades via människans tankar som ansågs vara enhetliga med ett språk och som representerade världen; att skriva eller tala innebar att röra vid ordens och tingens gemensamma väsen . I Clogs länkas olika signifiers ständingt till en annan signified. Detta är en stilistisk strategi som knyter ihop flera av filmens teman samtidigt som konceptet av clogs etableras som en container av ett mångtal begrepp som hör ihop endast i filmens narrativ. Denna taktik hade inte fungerat i den klassiska tiden där varje ord had to be a meticulous form of nomination . I det moderna epistemet degraderas däremot representation till objekt för det  mänskliga subjektet och språket ändrades till ett relativt medium . När Foucault menar att ting i det moderna hävdar their own organic structures, their hidden veins, the space that articulates them och att representation nu består av helt temporära successioner, beskriver han därmed det epistemologiska fundamentet av en ständigt pågående (re)produktion av kunskap som metoden i Clogs är beroende av .

Filmens handling relaterad till stor del även denna till Foucault. När han sammanfattar sitt projekt som att spåra olika former som historiskt syftat till att förvandla individen till ett visst subjekt, är detta samma tanke som Clogs tar upp, liksom metahandlingen som syftar till att ställa subjektet inför sitt eget konstruerade varande . Som Foucault befattar sig Clogs sig med de lägsta och längst utspridda nivåerna i vilka diskurser menifesteras Denna historiska fattigdom undgår Foucault genom att börja i den befintliga praktikens lägsta nivåer och gradvis konstruera en komplex sammansättning av diskurser genom att börja hos subjektet i vilken diskursen blir tydlig hos subjektet .

Under berättelsens gång möter publiken olika praktiker som försöker att inordna filmens personer och händelser i olika kategorier, praktiker som Foucault beskriver i sitt arbete. Discipline, bearbetningen av individen, finner här konkreta former i polisen, precis som biopower, reglering av den generella befolkningen, i form av statens reglering av migration . Den praktiken som kanske blir som mest synlig i Clogs är Foucaults Care of the self där rådande diskurser ihop med subjektets önskan att ta hand om sig själv leder till den egna konstruktionen av ett passande subjekt . Det är dessa rådande diskurser som i filmen yttras i subjektets förståelse av sig själv, hur hon förstår omgivningen och hur denna bemöter henne. Det är även dessa underliggande diskurser som följer med personen från Sverige till Holland; personen misstog här bilden av knarkare i Sverige som diskursen och finner i Hollands bild av invandrare att det egentligen var de underliggande sätt som kunskap (re)produceras via som hon försökte bli av med, vilket motsvarar till det perspektiv Foucault själv intar i fråga om maktrelationer .

Fast filmen konkluderar med förkunnandet att det inte finns något som en mänsklig essens, så är nog frågan om motstånd och försök till självdeterminering är berättelsens verkliga moral, på samma sätt som Foucault prisar maktrelationen av strategiska spel mellan positioner där maktformer som government eller dominance inte kan uppstå på grund av subjektens motstånd . Det är med subjektets frihet att välja som filmen avslutas när hon ställs inför vägvalet mellan Clogs och de revolutionära Crogs. För Foucault har revolution ingenting med förändring att göra då dessa ofta är del av och en fortsättning av rådande diskurs . Vad subjektet valt genom att välja Crogs får vi aldrig veta.

Referenser:

Faubion, James D. – Essential Works of Foucault Vol.3 – Power – Penguin Books 2000

Foucault, Michel (a) – The order of things – an archaeology of the human sciences – Vintage 1994

Foucault, Michel (b) – Society must be defended:  lectures at the Collège de France, 1975-76 – Picador 2003

Hindess, Barry – Discourses of power –From Hobbes to Foucault – Blackwell, Cornwall 1996

Sarasin, Philip – Michel Foucault – Zur Einführung – Junius 2005

Clogs download:http://files.kulturverkstaden.isak.liu.se/vt09/mkm/leonard/loos/produktion/clogs.flv

Advertisement

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s